Konsten att minnas.
I två delar berättar Terence Davies historien om en arbetarfamilj, mor (Freda Dowie) , far (Peter Postletwaite) och tre barn, två flickor (Angela Walsh och Lorraine Ashbourne) och en pojke (Dean Williams). Familjen lever i efterkrigstidens Liverpool och drabbas av nedgångstider och fattigdom.
I två delar berättar Terence Davies historien om en arbetarfamilj, mor (Freda Dowie) , far (Peter Postletwaite) och tre barn, två flickor (Angela Walsh och Lorraine Ashbourne) och en pojke (Dean Williams). Familjen lever i efterkrigstidens Liverpool och drabbas av nedgångstider och fattigdom.
Davies som skrev manus och regisserade använde minnen från sin egen uppväxt. Till skillnad från de flesta filmer om barndomsminnen som ofta har ett dramatiskt narrativ eller socialpolitisk agenda så låter Davies historien berätta sig själv via precisa och tidstrogna scener ur det förflutna. triviala som dramatiska och som flyter i ett stilla tempo.
Detta ger en alldeles egen upplevelse av film som en symfonisk komposition.
Filmen fikk kritikernas pris i Cannes 1988.
Vi såg Davies "The Deep Blue Sea" fra 2011 hösten 2012. Andre film av ham er "The House of Mirth" från 2000 om en societetsfamilj i New York år 1905 och "Of Time and the City" från 2008, ett dokumentärt collage från Davies uppväxt i 1950-60-talets Liverpool.
"Distant Voices Still Lives" er fra 1988, 1 tim 20 min, engelsk tale uten undertekst, no problem.
Vi inleder denne filmkveld med ett kort og godt årsmøte.
Sesam - Non Plus Ultra.
Detta ger en alldeles egen upplevelse av film som en symfonisk komposition.
Filmen fikk kritikernas pris i Cannes 1988.
Vi såg Davies "The Deep Blue Sea" fra 2011 hösten 2012. Andre film av ham er "The House of Mirth" från 2000 om en societetsfamilj i New York år 1905 och "Of Time and the City" från 2008, ett dokumentärt collage från Davies uppväxt i 1950-60-talets Liverpool.
"Distant Voices Still Lives" er fra 1988, 1 tim 20 min, engelsk tale uten undertekst, no problem.
Vi inleder denne filmkveld med ett kort og godt årsmøte.
Sesam - Non Plus Ultra.
1 kommentar:
Vi ble 22 medlemmer som hadde generalforsamling og deretter studerte Terence Davies unike mesterverk som må ha inspirert Haneke i Det Vite Bånd.
Gestaltningen i kropper, ansikter, sanger og kamerats forsiktige distanserte betraktning laget en helt egen sinnesstemning i oss.
Zygmunt Brüll.
Legg inn en kommentar