"Andalusisk hund" og "Potemkin" onsdag 7 september kl 19

I sällskap med Buñuel och Eisenstein

Vi har i kväll glädjet att kunna presentera två filmer som varje sann cineast måste ha sett, minst en gång.
 Alla filmhistoriska verk, inget undantaget, refererar till dessa två filmer som grundläggande och nytänkande och intressanta.

Luis Buñuel (1900-1983) född i Spanien men mest verksam i Frankrike och Mexico, vän med Lorca och Dali, Surrealist och utmanare av borgarklassens moral.
Buñuels rika filmproduktion rymmer verk som alltid är sevärda; Viridiana 1961, Belle du jour 1967, Borgarklassens diskreta charm 1972, Begärets dunkla mål 1977.
Samarbetet i Paris med målaren Salvador Dali födde Den Andalusiska hunden.
"Vi skulle öppna alla portar mot det irrationella och endast behålla de bilder som överraskade oss.."
Samarbetet bröts under ett häftigt gräl under deras andra film, Guldåldern.

Sergei Eisenstein (1898-1948) är väl fortfarande (med Andrei Tarkovsky) den mest berömde och inflytelserikaste ryske filmregissören.
Under 1920-talet skapade han och hans kolleger i den unga Sovjetstaten med sina våldsamma sociala, politiska och ekonomiska omvälvningar ett nytt filmspråk, djärvt, konstnärligt och propagandistiskt.
Denna unga generation, Eisenstein, Vertov, Pudovkin, Kulesjov, Trauberg, Kozintsev satte en kraftfull och kreativ standard som nutida filmare fortfarande inspireras (eller hämmas) av.
Pansarkryssaren Potemkin 1925 blev hans definitiva genombrott och garanterade hans framtid.
Eisensteins sista film Ivan den förskräcklige 1944 skildrar ett oövervinneligt folk och dess ledare. Men den andra delen 1946 som berör ledarens tyrranisering blev cencurerad av Stalin och Eisenstein dog av hjärtinfarkt i arbetet med den tredje delen.

"Den andalusiske hund" är 16 minuter lång och "Potemkin" 70 minuter.
Bägge är svartvita och stumma.
Filmpedagog Per Hvamstad inleder.

Sesam - Vid mästarnas fot.

"Rio Bravo" onsdag 24 august kl 19

Making America Great Again

Fred Zinnemans fire-Oscars "Sheriffen" fra 1952 med Gary Cooper i hovedrollen som en tvilende helt som blir reddet av sin kone utløste patriotisk harme i Hollywood.
"This is not America. We shall represent the Real Western Hero."
McCarthyismen kastet sin skygge over filmbyen.

Regissørsgiganten Howard Hawks (1896-1977) med 40 film bak seg tok seg av oppgaven.
I 1946 regisserte han "The Big Sleep" med Bogart og Bacall og laget en film om året, men etter en lite populær sverd-sandalfilm i 1955, "Land of the Pharaos", hadde han ikke fått noen bra tilbud.
Etter "Rio Bravo" regisserte Hawks ytterligere fem film, de to siste, "El Dorado" 1967 og "Rio Lobo" 1970, vurderes som varianter av kveldens film.

"Rio Bravo" ble spillet in i Old Tucson, Arizona, i en kulissby i skale 7:8.
Sheriff John T Chance (John Wayne) strever med å holde en kjeltring innesperret i vente på rettegang.
Til sin hjelp for å holde fangens mektige venner unna tar han tre hjelpere, en ufør (Walter Brennan), en skjønn yngling (Ricky Nelson) og en alkoholist (Dean Martin !).

Kritikken var og er sprikende men som sjangerfilm har National Congress Library vurdert den som "signifikant, historiskt och estetiskt representativ".

"Rio Bravo" fra 1959 er to timer tyve minutter, Technicolor, norsk tekst.
Filmen presenteres av filmpedagog Per Hvamstad.

Sesam -Back on the trail.